Utlandsstyrkan.com   2007-12-07 Har du gjort utlandstjänst? Då tycker jag absolut att du skall delta i denna enkätundersökning: http://www.rusner.se/   Utlandsstyrkan.com är ett påbörjat projekt, som visat sig gå långsammare än planerat. Därför har jag valt att lägga ut denna korta information medan siten sakta byggs upp internt. Jag är en man född 1976 som tjänstgjorde i Försvarsmaktens Utlandsstyrka i Kosovo under 2004. Klockan 03:00 den 19 oktober 2004 förändrades mitt liv för alltid då jag på en gata i Pristina, Kosovo, tillsammans med två kollegor skadades allvarligt under en militär sökoperation. Jag lider fortfarande svårt av min fysiska skada, och kommer så att göra resten av mitt liv. Under de tre år som förflytigt har jag den hårda vägen lärt mig att Försvarsmaktens hjälp till mig som skadats i Utlandstjänst är i stort sett obefintlig. Nu efter tre år så tänker man dessutom dra in den lilla hjälp som getts och inget mer ansvar tas av Försvarsmakten. Nästan än värre är att det nu har visat sig att den ersättning Kammarskollegiet och Statens Riksgaranti betalar ut för min livslånga skada, som har spolierat stora delar av mitt liv och kommer att kosta mig stora pengar i vård och merkostnader resten av livet, är förnedrande liten. De pengar som betalas ut kommer möjligen att täcka knappt tio år av framtida rena akuta merkostnader skadan innebär. Förhoppningsvis har jag fyra gånger så lång tid kvar i aktiv livstid. Efter knappt tio år när alla pengar är förbrukade på rena kostnader så har alltså inte en enda krona gått till att ersätta mig för mitt stora fysiska lidande, förlorad livskvalitet, att hitta nya sätt att leva ett någorlunda givande liv, förlorade arbetsinkomster och så vidare. Mitt sönderslagna liv och en livslång framtid med svår kronisk smärta från en skada jag ådrog mig i Sveriges tjänst som soldat i Utlandsstyrkan är tydligen inte värd någon som helst kompensation och ersättning. Sverige skickar ut unga män och kvinnor på farliga militära uppdrag i konfliktområden men inget som helst ansvar tas när soldaterna kommer hem med fysiska skador eller psykiska problem. Unga Svenskar riskerar livet i främmande land och överges totalt när problem uppstår. Det är detta faktum, att Sverige överger våra soldater som tjänat Sverige i utlandet och skadats fysiskt eller fått psykiska men, som ligger bakom  till den här siten. Tanken är att på sikt bygga en portal där vi som på ett eller annat sätt skadats i utlandstjänst ska kunna utbyta erfarenheter och tankar, men också att vi här skall kunna presentera en verklighetstrogen bild av hur Försvarsmakten och Sverige behandlar soldater som med fysiskt eller psykiskt lidande betalar notan för Sveriges militära engagemang utomlands. Då jag har en fysisk skada med svårt kronisk smärta har jag svårt att sitta vid datorn så mycket som jag önskar, och därför går det långsamt att bygga upp denna site. Är du en av oss som skadats fysiskt eller psykiskt under utlandstjänst? Om du är en av oss som gjort utlandstjänst och lider av fysiska eller psykiska men så skulle jag bli enormt tacksam om du vill ta kontakt med mig. Kanske vill du vara med och bygga denna site, eller så kanske du har erfarenheter från ditt ärende att dela med dig av? Kontakta mig via detta formulär Funderar du på att göra en utlandstjänst? Eller har du redan bestämt dig? Till dig vill jag passa på att utfärda en varning. För dig egen skull, var noga med att verkligen ta reda på vilket skydd du har om något går fel under din utlandstjänst. Lita inte på att Försvarsmakten kommer att tillhandahålla en verklighetstrogen bild. Visst, de kanske nämner de försäkringar som finns och så vidare, men de ger ingen bild av hur extremt liten hjälp man får som skadad eller hur förnedrande små ekonomiska ersättningar som betalas ut för ett förstört liv. Under genomgången av försäkringar och så inför min mission så sammanfattade man hela genomgången med "Vi skickar er till ett farligt område på en riskfylld tjänst, men ni ska veta att om något händer och ni skadas så kommer ni att få ALL hjälp som behövs och den bästa vård som finns att uppbringa" Den sammanfattningen visade sig vara ren och skär lögn! Om du ska ge dig ut på en utlandstjänst, ta reda på exakt hur skyddet ser ut. Be om verkliga exempel på vad skyddet innebär och vilka ersättningsnivåer som gäller. Först då kan du verkligen ta ställning till om det är värt att tjänstgöra! I dagsläget kan jag inte annat än avråda från att göra militär utlandstjänst på grund av den situation som råder. Du är även välkommen att kontakta mig om du vill ha konkreta exempel på hur skyddsnätet inte fungerar. Kontakta mig via detta formulär Det är ditt liv! Offra det inte för ett land som överger dig när det inte gått som planerat. Min syn på risktagande och utlandstjänstgöring Jag upplever att vissa tolkar mig som att jag är bitter över att jag skadats, och menar att jag borde varit medveten om riskerna när jag sökte utlandstjänst. Därför känner jag att jag behöver förklara min syn på detta risktagande och klargöra att jag inte alls är bitter över att jag skadades. När jag sökte till Utlandsstyrkan hade jag noggrant funderat igenom vad det kunde föra med sig, både när det gäller vilka handlingar jag i värsta fall skulle kunna behöva utföra och de risker jag utsatte mig för. Jag har alltid varit noga med att riskbedöma de aktiviteter jag deltar i, och jag accepterar gärna de risker utlandstjänstgöring medför. När jag sökte tjänstgöringen utgick jag från att det fanns ett bra skyddsnät som vägde upp de risker vi utsattes för, och Försvarsmakten tillhandahöll ingen information som sa något annat. Det jag vänder mig emot är inte att jag skadades, utan det sätt jag och min skada har hanterats av Försvarsmakten, myndigheter och samhälle. Det jag inte kan acceptera är det faktum att Försvarsmakten och Sverige i stort sett inte alls erbjudit någon hjälp, stöd och rehabilitering, samt att de försäkringsvillkor/ersättningsbelopp som gäller när man som ung soldat skadas i nationens tjänst är förnedrande låga.   Vem är jag, en kort presentation Jag föddes i södra norrland 1976, växte upp på en bondgård och gjorde värnplikten som gruppchef inom Armen i mitten av 90 talet. Redan efter värnplikten var jag på väg att åka på utlandstjänst i Bosnien, men av olika personliga skäl blev det till slut inte så. År 2003 kändes det som att det fanns plats i livet för ett nytt försök att komma iväg. Jag hade lagt arbetslivet på is på grund av en storskalig elitidrotts satsning på landslagsnivå och det passade bra med en paus i idrottandet innan det var dags att försöka engagera sig i en ny landslags/elit satsning. Jag har tidvis varit en ganska aktiv person, och 1997 föddes en viktig del av mitt liv då jag började hoppa fallskärm. Jag blev mycket snabbt djupt engagerad i den lokala fallskärmsklubben och gick snabbt igenom ett flertal instruktörsutbildningar. Det har uppskattningsvis investerats runt 45 000 kr i mina instruktörsutbildningar och jag har investerat närmare 200 000 kr i att utvecklas till en erfaren fallskärmshoppare. Detta gjorde att jag år 2000 blev erbjuden att delta i en ett och halvt årig landslags satsning som frifallsfotograf i Svenska FS4 laget med målet inställt på VM medalj 2001. Laget investerade drygt 200 000 kronor i mig under satsningen som bestod av mycket träning och tävling i Sverige under sommaren 2000, och sedan vinter/vårträning och tävlande i USA. Satsningen utvecklade mig till en mycket erfaren FS frifallsfotograf och gav mig en möjlighet till en framtid som fallskärmhoppare på fortsatt elitnivå. Forspaddling, draghundar och skytte har också varit viktiga sysselsättningar i mitt liv, men på en fritidsnivå. Min skada har för alltid berövat mig på min elit satsande karriär inom fallskärmshoppningen och även fallskärmshoppandet som rent nöje/hobby har blivit extremt begränsat. Även övrigt idrottsutövande har givetvis blivit lidande och mitt liv kommer aldrig att komma tillbaka i dets spår som jag investerat så mycket tid och pengar i. Jag är mycket envis och kan kämpa hårt när det behövs, och det är dessa egenskaper som gör att jag tagit mig så här långt efter skadan. Det har tidvis varit extremt jobbigt och det har varit nära att orken inte skulle ha räckt och allt skulle ha fallit ihop, kronisk smärta är betydligt mycket mer destruktivt än vad jag kunnat föreställa mig. Utan min kämparvilja och envis skulle jag med största sannolikhet vara långtidssjukskriven med mycket liten chans att komma tillbaka. Men istället jobbar jag nu heltid och kämpar med all kraft jag kan uppbåda för att orka med smärta, jobb, träning och fortsatt rehabilitering.   Nils Norin KS10